Våren som kom av sig

Det fantastiska vårvädret i lördags drog till sig vårfåglar med ens. Men naturligtvis blev det snö igen på söndagen... typiskt. Nåja... det var ändå roligt att årets första tofsvipor, tranor och sånglärkor dök upp och knatade runt tillsammans med några gäss i Hjälstaviken.


Grågås (Anser anser), Hjälstaviken, 20/3-10

Tog en tur ut till kusten på lördagen och gladdes åt att isen börjat spricka upp mer och mer. Rätt så många knipor, storskrakar och alfåglar låg och guppade på vågorna med några ejdrar, småskrakar och lite annat smått och gott. Korsnäbbarna sjöng naturligtvis lite varstans.

En sväng förbi Kungsängen igår på jakt efter forsärla som setts där gav ingen ärla men stora mängder råkor som nu anlänt. Jag gillar råkorna, det är något väldigt värdigt över dem där de spatserar fram.


Råkor (Corvus frugilegus), Kungsängen, 22/3-10

Imorgon är det årsmöte med Upplands Ornitologiska Förening. Ska bli kul!

Korsnäbbar

Ingen kan väl ha missat att det är korsnäbbar precis överallt denna vinter? Nästan vart man än går så är det korsnäbbar. Kör man bil sitter de på vägen här och var och käkar grus. Går man i skogen hörs de runtomkring. Nu när solen har strålat hela helgen så skiner verkligen hannarnas röda färg, de är otroligt vackra. Paret på mina bilder var ytterst samarbetsvilliga och satt länge och väl fint i ett dött träd nära vägen.


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), Knypplanvägen, 13/3-10

Det är rätt lustigt med korsnäbbarnas näbbar, hur de är korsade. Den kan ju korsas på två sätt, antingen genom att underhalvan korsar till höger om överhalvan, eller till vänster. Hos mindre korsnäbb i Amerika (där de gjort undersökningar på detta) är tydligen ration 1:1, medan det hos bändelkorsnäbb var klar majoritet som var "högernäbbade", dvs. underhalvan korsar på höger sida om överhalvan. Det hela tycks fungera ungefär som att vissa människor är högerhänta och andra vänsterhänta, dvs. det är bara en variation och verkar inte ha nån inverkan på hur bra det fungerar.


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), hane, Knypplanvägen, 13/3-10

Jag har inte noterat så noga hur näbbarna korsar på de korsnäbbar jag tittat på, och jag har inte fotograferat tillräckligt många individer för att kunna dra några slutsatser själv... men visst är det spännande? Undrar om nån har gjort nån studie på om mindre korsnäbbar väljer partner utifrån näbben...? Hur ser det ut för större korsnäbbar?


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), hona, Knypplanvägen, 13/3-10

Nåväl, har inte tid att skriva mer om detta, har biologitenta snart. Om än en som anknyter till detta, med nedärvning och genetik och sånt. Tjo!

Vårtecken!

Imorse satt en koltrast och sjöng utanför ICA. Härligt!

Eftersom jag inte hade med mig kameran kommer här istället en bild av Hjälstaviken i början av maj förra året. Det ska bli så härligt när snön smälter och man kan gå ner till tornet...


Hjälstaviken, 1/5-09

Massdöd

Lingbokullen i Hjälstaviken, denna fantastiska utsiktspunkt om våren, gav oss i helgen en gåta värdig ett brittisk tv-deckare. Runt bikuporna på kullen låg döda bin. I tusental. Ovanpå den knädjupa snön. Hur hade detta kunnat ske? Varför denna massdöd av bin? Varför nu, mitt i vintern? Är det bin som flugit ut för tidigt under den varma lördagen och sen dukat under? Är det rensning av kupan på döda bin? Varför så många? Jag har försökt leta lite på internet men inte hittat något. Något underligt kändes det med alla dessa bin ovanpå snöns hårda skare.


Döda tambin (Apis mellifera), Hjälstaviken, 7/3-10

Alla de små svarta prickarna på bilden ovan är döda bin.


Tambi (Apis mellifera), Hjälstaviken, 7/3-10

Så värst mycket fåglar fanns det dock inte än i Hjälstaviken. Lite sidensvansar och en fjällvråk var väl det mest spännande, i det vackra vädret blev det mer prat med andra skådare än skådning.

For vidare mot Långtora, där rapphönsen faktiskt för en gångs skull satt helt synliga. Bilden tagen genom tuben på rätt långt håll, ville inte stanna nära och störa dem. I Fågelguiden står det att hanen har större bukfläck än honan, kan detta betyda att det är en hane och tre honor i detta lilla gäng? Den som är längst bort på bilden såg nämligen ut att ha svartare bukfläck och överlag klarare färger än de övriga.


Rapphöns (Perdix perdix), Långtora gård, 7/3-10

En nyvaken räv vid Lingbokullen gav för övrigt tillfälle att prova videofunktionen på kameran. Efter att ha svurit hemska eder om jobbiga filformat och jobbiga datorprogram och hemskt jobbiga kameror som filmar i HD vilket kräver dessa jobbiga saker lyckades jag faktiskt också få in filmen i datorn och upp på Youtube, som dock som vanligt försämrade kvaliteten på videon. Nåja. Lite skakigt att filma genom en tub på 60x förstoring, men det gick. Räven tycktes för övrigt vara en korsräv, den var väldigt mörk på ryggen.

Hornugglefrossa

Uppsala och ugglor inne i stan under vintern tycks ha blivit en grej... förra året en slaguggla mitt i stan, och nu en hel massa hornugglor i några villaträdgårdar i Fålhagen! Aningen udda att se en ansamling ugglor i päronträd. Åtta ugglor har jag sett som mest, fascinerande.


Hornuggla (Asio otus), Fålhagen, 6/3-10

Det är intressant att ugglorna kan skifta så mycket i färg. I Fågelguiden och andra böcker står det ju om olika färger hos kattuggla, att den kan skifta mellan röd och grå, men tydligen verkar samma fenomen finnas bland hornugglor. De flesta ugglor var rätt bruna, men åtminstone en uggla var otroligt grå!


Den grå individen.


Den grå ugglan smälter nästan helt samman med trädets bark.

Att hornugglor ansamlas i såna här flockar på dagkvist är ett känt fenomen i Skåne och på kontinenten, men att få se det här i Uppsala, det var en. högoddsare. Denna tuffa vinter har bjudit på en del överraskningar minsann.


Färgskillnaden mellan den grå individen till vänster och en mer normalt färgad individ till höger. Samt en klädnypa i förgrunden...

Ugglor hör nog till de fåglar som jag gillar mest, och jag är definitivt inte ensam om att fascineras av dem, om man ska döma av hur många förbipasserande som stannar till och tittar. Särskilt barn tycks tycka det otroligt spännande att få se en uggla på nära håll. De är ju trots allt nästan lite mytiska varelser, som man på sin höjd ska få höra på natten...