Indianfågel!

Drog iväg på en härfågel i Älvkarleby igår, med förhoppningar att se den lite bättre än min första härfågel som jag såg på Öland, och som jag bara såg flygandes en kort stund... och visst, denna härfågel spatserade snällt runt på golfbanan och var lätt att se. Svårare att fota, då det blivit lite mörkt och den sprang runt som en uppskruvad Duracell-kanin...


Härfågel (Upupa epops), Älvkarleby, 26/4-10

Har också en liten film på den, ska lägga ut den när jag lyckats få in den i datorn... det är inte lätt med dessa HD-filmer!

Sådär! En liten film! Det ser nästan ut som att filmen är uppspeedad à la gammal stumfilm, men fågeln rörde sig verkligen sådär snabbt. (Eftersom filmen är i HD blev den visst lite stor och rörde till bloggens design, så en länk får duga.)

Lite av varje

Pust, det var länge sen jag uppdaterade här! Emellan plugg och alla vårfåglar som anlänt har jag knappt haft tid att sitta vid datorn. Roligare att vara ute i det vackra vädret.


Årike Fyris, spången till plattformen, 3/4-10

Mycket har hänt sen sist, vårfåglarna anländer fler och fler för varje dag. Äntligen är den långa vintern slutligen över! Åkte ut en sväng till Landsort på påsklovet för att räkna ejder, och kunde också njuta av alla rödhakar, järnsparvar, gärdsmygar och andra små fåglar som nu plötsligt sitter i alla buskar. I skogarna hörs trastarna hålla konsert på morgonen, på de otroligt översvämmade åkrarna simmar änder, gäss, svanar och i kanten går de första tidiga vadarna.


Ejderspaning på Landsort, södra udden, 31/3-10

Jag orkar inte skriva utförligt om allt jag sett och hört, så här är några bilder på en del jag sett istället.


Ängspiplärka (Anthus pratensis), Kungsängen, 3/4-10


Tofsvipa (Vanellus vanellus), Vendelsjön, 11/4-10


Fiskgjuse (Pandion haliaetus), Vendelsjön, 11/4-10


Sothöna (Fulica atra), Hjälstaviken, 11/4-10

Nästa inlägg här ska förhoppningsvis inte dröja så länge... :)

Våren som kom av sig

Det fantastiska vårvädret i lördags drog till sig vårfåglar med ens. Men naturligtvis blev det snö igen på söndagen... typiskt. Nåja... det var ändå roligt att årets första tofsvipor, tranor och sånglärkor dök upp och knatade runt tillsammans med några gäss i Hjälstaviken.


Grågås (Anser anser), Hjälstaviken, 20/3-10

Tog en tur ut till kusten på lördagen och gladdes åt att isen börjat spricka upp mer och mer. Rätt så många knipor, storskrakar och alfåglar låg och guppade på vågorna med några ejdrar, småskrakar och lite annat smått och gott. Korsnäbbarna sjöng naturligtvis lite varstans.

En sväng förbi Kungsängen igår på jakt efter forsärla som setts där gav ingen ärla men stora mängder råkor som nu anlänt. Jag gillar råkorna, det är något väldigt värdigt över dem där de spatserar fram.


Råkor (Corvus frugilegus), Kungsängen, 22/3-10

Imorgon är det årsmöte med Upplands Ornitologiska Förening. Ska bli kul!

Korsnäbbar

Ingen kan väl ha missat att det är korsnäbbar precis överallt denna vinter? Nästan vart man än går så är det korsnäbbar. Kör man bil sitter de på vägen här och var och käkar grus. Går man i skogen hörs de runtomkring. Nu när solen har strålat hela helgen så skiner verkligen hannarnas röda färg, de är otroligt vackra. Paret på mina bilder var ytterst samarbetsvilliga och satt länge och väl fint i ett dött träd nära vägen.


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), Knypplanvägen, 13/3-10

Det är rätt lustigt med korsnäbbarnas näbbar, hur de är korsade. Den kan ju korsas på två sätt, antingen genom att underhalvan korsar till höger om överhalvan, eller till vänster. Hos mindre korsnäbb i Amerika (där de gjort undersökningar på detta) är tydligen ration 1:1, medan det hos bändelkorsnäbb var klar majoritet som var "högernäbbade", dvs. underhalvan korsar på höger sida om överhalvan. Det hela tycks fungera ungefär som att vissa människor är högerhänta och andra vänsterhänta, dvs. det är bara en variation och verkar inte ha nån inverkan på hur bra det fungerar.


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), hane, Knypplanvägen, 13/3-10

Jag har inte noterat så noga hur näbbarna korsar på de korsnäbbar jag tittat på, och jag har inte fotograferat tillräckligt många individer för att kunna dra några slutsatser själv... men visst är det spännande? Undrar om nån har gjort nån studie på om mindre korsnäbbar väljer partner utifrån näbben...? Hur ser det ut för större korsnäbbar?


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), hona, Knypplanvägen, 13/3-10

Nåväl, har inte tid att skriva mer om detta, har biologitenta snart. Om än en som anknyter till detta, med nedärvning och genetik och sånt. Tjo!

Vårtecken!

Imorse satt en koltrast och sjöng utanför ICA. Härligt!

Eftersom jag inte hade med mig kameran kommer här istället en bild av Hjälstaviken i början av maj förra året. Det ska bli så härligt när snön smälter och man kan gå ner till tornet...


Hjälstaviken, 1/5-09

Massdöd

Lingbokullen i Hjälstaviken, denna fantastiska utsiktspunkt om våren, gav oss i helgen en gåta värdig ett brittisk tv-deckare. Runt bikuporna på kullen låg döda bin. I tusental. Ovanpå den knädjupa snön. Hur hade detta kunnat ske? Varför denna massdöd av bin? Varför nu, mitt i vintern? Är det bin som flugit ut för tidigt under den varma lördagen och sen dukat under? Är det rensning av kupan på döda bin? Varför så många? Jag har försökt leta lite på internet men inte hittat något. Något underligt kändes det med alla dessa bin ovanpå snöns hårda skare.


Döda tambin (Apis mellifera), Hjälstaviken, 7/3-10

Alla de små svarta prickarna på bilden ovan är döda bin.


Tambi (Apis mellifera), Hjälstaviken, 7/3-10

Så värst mycket fåglar fanns det dock inte än i Hjälstaviken. Lite sidensvansar och en fjällvråk var väl det mest spännande, i det vackra vädret blev det mer prat med andra skådare än skådning.

For vidare mot Långtora, där rapphönsen faktiskt för en gångs skull satt helt synliga. Bilden tagen genom tuben på rätt långt håll, ville inte stanna nära och störa dem. I Fågelguiden står det att hanen har större bukfläck än honan, kan detta betyda att det är en hane och tre honor i detta lilla gäng? Den som är längst bort på bilden såg nämligen ut att ha svartare bukfläck och överlag klarare färger än de övriga.


Rapphöns (Perdix perdix), Långtora gård, 7/3-10

En nyvaken räv vid Lingbokullen gav för övrigt tillfälle att prova videofunktionen på kameran. Efter att ha svurit hemska eder om jobbiga filformat och jobbiga datorprogram och hemskt jobbiga kameror som filmar i HD vilket kräver dessa jobbiga saker lyckades jag faktiskt också få in filmen i datorn och upp på Youtube, som dock som vanligt försämrade kvaliteten på videon. Nåja. Lite skakigt att filma genom en tub på 60x förstoring, men det gick. Räven tycktes för övrigt vara en korsräv, den var väldigt mörk på ryggen.

Hornugglefrossa

Uppsala och ugglor inne i stan under vintern tycks ha blivit en grej... förra året en slaguggla mitt i stan, och nu en hel massa hornugglor i några villaträdgårdar i Fålhagen! Aningen udda att se en ansamling ugglor i päronträd. Åtta ugglor har jag sett som mest, fascinerande.


Hornuggla (Asio otus), Fålhagen, 6/3-10

Det är intressant att ugglorna kan skifta så mycket i färg. I Fågelguiden och andra böcker står det ju om olika färger hos kattuggla, att den kan skifta mellan röd och grå, men tydligen verkar samma fenomen finnas bland hornugglor. De flesta ugglor var rätt bruna, men åtminstone en uggla var otroligt grå!


Den grå individen.


Den grå ugglan smälter nästan helt samman med trädets bark.

Att hornugglor ansamlas i såna här flockar på dagkvist är ett känt fenomen i Skåne och på kontinenten, men att få se det här i Uppsala, det var en. högoddsare. Denna tuffa vinter har bjudit på en del överraskningar minsann.


Färgskillnaden mellan den grå individen till vänster och en mer normalt färgad individ till höger. Samt en klädnypa i förgrunden...

Ugglor hör nog till de fåglar som jag gillar mest, och jag är definitivt inte ensam om att fascineras av dem, om man ska döma av hur många förbipasserande som stannar till och tittar. Särskilt barn tycks tycka det otroligt spännande att få se en uggla på nära håll. De är ju trots allt nästan lite mytiska varelser, som man på sin höjd ska få höra på natten...

Blask

Plusgrader. Nästan lite ovant efter denna långa vinter. De säger dock att det ska bli kallare igen. Yay isbanor till vägar...

På hygget vid Knypplanvägen satt en orrtupp och käkade knoppar i dimman. Några korsnäbbar och större hackspettar for förbi. Naturligtvis inga nötkråkor.


Orre (Tetrao tetrix), Knypplanvägen, 27/2-10

Nere vid Vindbron över Fyrisån fanns det små tecken på vår i form av ett viggpar och ett knippar (går det ens att skriva det så? Kanske vore bättre med ett bindestreck. Knip-par? Hmm.) bland alla gräsänder. Trevligt.


Vigg, (Aythya fuligula), hona, Vindbron, Årike Fyris, 27/2-10

Förra året såg jag årets första sädgäss den 15:e mars. Det är bara drygt två veckor dit nu... fast som vädret ser ut nu så får vi väl se om det dyker upp några gäss.

Bibliophilia

I förra veckan överskänktes officiellt SOF:s bibliotek till SLU. Tala om drömläge att som student på SLU plötsligt ha tillgång till all denna litteratur! 70 hyllmeter fågelböcker... jag är mycket glad att SOF beslöt sig för att det var Ultunabiblioteket som skulle få ta hand om alla böcker. Idag ägnade jag lite tid efter föreläsningarna åt att traska runt bland hyllorna och kolla vad som fanns.


Fågelböcker.

En korp tronar över alltihop, passande.


Böcker böcker böcker!

Det finns så mycket böcker att man inte riktigt vet var man ska börja. Man inser också hur mycket kunskap det finns, och att man aldrig nånsin kommer kunna lära sig ens en bråkdel av vad som står i alla dessa volymer.


Vackra böcker!

För övrigt har jag nog faktiskt börjat tröttna så smått på all denna snö. Jag tycker om vinter, men nu börjar jag drömma om marsdagar med plusgrader och dripp-dropp av vatten från hustak och de första gåsflockarna som rastar på åkrar och ängar...

Vila vid förkylning? Pfft!

Det där med att ta det lugnt när man är sjuk anser jag vara helt överdrivet. Bättre ge sig ut och få lite frisk luft! Knata uppför en tipp i jakt på berglärka är en alldeles utmärkt bot.

Berglärkan ifråga höll som bekant till på Ullnatippen, och efter att bara ha kört lite fel hittade vi faktiskt fram dit. Traskade upp för tippen, därborta står massa skådare och ser på nåt... ser ut att bli lätt det här. Då, lockläte rakt ovanför mig, försöker se efter men ser ingen fågel, hör bara andra skådare som glatt säger "såg ni den? Den flög rakt över er"...

Nåväl, lyckligtvis återfanns den rätt snart och vi kunde se fågeln bra trots det rätt skruttiga vädret. Hela tiden höll den ihop med två hämplingar, nytt årskryss det med.


Berglärka (Eremophila alpestris), Ullnabacken, 14/2-10

Lärkan rörde sig nästan lite komiskt där den pulsade runt i snön och sträckte på sig för att nappa åt sig lite fröer från vinterståndarna.


Berglärka (Eremophila alpestris), Ullnabacken, 14/2-10

När vi återvände till Uppsala satt naturligtvis pilgrimsfalken på sin vanliga plats på kraftledningsstolpen vid Gnistarondellen... var höll den hus igår?

Artrace!

Så, igår var det UOFs årliga artrace, och trots att undertecknad råkat ut för en ytterst otimad förkylning så samlades lag Stenknäckargänget tidigt på morgonen för en dags mycket intensiv skådning. Det hela började i Stockholm vid matflotten och Skeppsbron, där knölsvan, sothöna, gräsand, vigg, storskrake, knipa, skrattmås, fiskmås, gråtrut, havstrut, kråka, kaja, storskarv, kanadagås och brunand ganska snabbt hängdes in, trots det usla vädret med dimma i luften. Glada miner när en liten grupp starar kom flygande över oss, vi hade inte förväntat oss att det skulle gå så lätt! Några gråsparvar vid Operan gladde också ovanligt mycket.

Snabbt in i bilen och det bar av mot Duvbo (på vägen plockade vi tamduva och skata), där vi tyvärr misslyckades med att få se taigatrasten... bittert nog sågs den av andra en minut innan vi anlände. Nåja, det var gott om andra trastar och vi kunde anteckna koltrast, björktrast och rödvingetrast liksom blåmes, talgoxe, pilfink, grönfink, nötskrika, nötväcka, trädkrypare, större hackspett, gråsiska och en hörd stenknäck. Det bästa var dock den mindre hackspett som alla i laget utom undertecknad lyckades se (jag var iväg för att kolla om taigatrasten var lite längre bort, och fastnade där när jag hörde stenknäck... jaja).
Vi hade ju inte tid att stå och vänta på långväga trastar dock, så vi fortsatte mot Råstasjön. Gråhäger, vattenrall, bofink, gulsparv och grönsiska blev resultatet vid denna lokal.


Spaning efter vattenrall vid Råstasjön

En kort diskussion fördes om vi skulle åka förbi Ullnabacken och försöka se berglärkan där, men det beslutades att vi inte hade tid. Istället for vi mot Uppsala via Landsbergaslätten, där vi misslyckades med de planerade rapphönsen och örnarna. En ormvråk satt dock i ett träd vid vägkanten, och domherrar visslade i träden vid Långtora. Snabbt sen mot Uppsala, och vråk nr 2, denna gång en fjällvråk, kunde antecknas på vår lista.

Full fart upp mot Knypplanvägen där vi tänkte hitta skogsfågel. Stannade till snabbt vid Fyrisån i Storvretatrakten och kryssade av strömstare. Trevligt! Knypplanvägen dock blev en besvikelse, med endast mindre korsnäbb och spillkråka som nya kryss. Vid Burunge kunde dock hökugglan snabbt hittas, och det bar återigen snabbt av mot Uppsala.

Väl i Uppsala missade vi i stort sett allt... svartmes och tofsmes vid matningen på Kronåsen var det enda vi fick in. Turkduvorna ville inte sitta på sin vanliga plats, pilgrimsfalken var som bortblåst och till och med råkorna hade övergett sitt vanliga ställe! Tiden var nu ute, så det var bara att åka till restaurang Energikällan för att pusta ut.

Middag serverades till alla utsvultna skådare, tack och lov hade de förberett mycket för det gick nog åt! Underbart med fläskfilé och potatisgratäng med god sås efter en lång dag. Så började artgenomgången... vi slutade på 49 arter, vilket ju inte var i närheten av vinnarna som hade 69, men vi var nöjda med dagen trots allt. Vi hade ju i alla fall hittat stenknäck (på två lokaler faktiskt), vilket var ett måste med tanke på vårt lagnamn...

Hursomhelst var det jätteroligt att åka artrace (applåder till arrangörerna!), nästa år ska det gå ännu bättre! Då ska jag se till att vara frisk också så jag slipper sitta och vara halvdöd genom halva middagen...

Gävletripp

Gävle lockade på söndagen med en stationär dvärgbeckasin. Vi gav oss av hyfsat tidigt på morgonen efter att ha inhämtat noggranna upplysningar om var beckasinen höll till, och hittade faktiskt till platsen utan att köra vilse en enda gång! Att hitta själva fågeln var lite svårare. Platsen var en liten liten bäck, och det var på en sträcka av bara några meter som fågeln skulle finnas. Då tycker man ju att det borde inte vara så svårt, när det är så begränsad yta. Men när fågeln bara är stor som en mus och dessutom ytterst välkamouflerad... ja. Det tog kanske tio minuters letande eller så innan jag fick syn på fågeln.


Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus), Gävle Galvan, 7/2-10

Tydligen har folk varit där och överhuvudtaget inte fått syn på den trots att den varit där. En mycket söt liten lill-becke dock.

Vi ville inte stanna alltför länge och störa fågeln, så vi gav oss av ganska snart och åkte till Villa Rettig, ett ställe jag hört en del om men aldrig besökt. De hade en fin matning med massa domherrar och annat kul.


Domherre (Pyrrhyla pyrrhyla), Villa Rettig, 7/2-10

Annat kul i detta fall var mest gruppen med stjärtmes som plötsligt dök upp och började äta av talgbollar och margarin. Underbart! Stjärtmesar är nog mina favoritfåglar, de är så söta med sina snöbollsvita huvuden och långa stjärtar. Tyvärr ser jag dem alldeles för sällan, så det var kul att få se dem nu.


Stjärtmesar (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Bedårande är ett ord jag sällan använder, men på stjärtmesar passar det faktiskt in.


Stjärtmes (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Nåväl, rapporter hade kommit från Boulognerskogen om bändelkorsnäbbar, så vi åkte dit också. Letade och letade tillsammans med andra skådare, men inget. Hoppade in i bilen för att åka, och då ringer telefonen. Bändlarna var hittade... bara att knata tillbaka. Då sågs de såklart inte längre, men plötsligt hördes ett litet lock och jag såg en flygande fågel som kunde varit en korsnäbb. En kort stund senare flyger två bändlar över oss, ljudligt lockande. Bara att springa efter och spana av möjliga lärkträd. Och till slut fick vi se dem, högt i en lärk ätandes kottar.

En bra avslutning på en bra dag.

Rallar och livskryss

Stockholm, denna metropol som drar till sig gäster från fjärran länder... i år bland annat en vittrut från de arktiska vidderna, vilken jag gått bet på flera gånger. Nåja, skam den som ger sig, idag bar det av till hufvudstaden igen. Efter att ha virrat runt på Stockholms gator en stund lyckades vi krångla oss fram till Skeppsbron och såg ut över vattnet. Gråtrutar. Havstrutar. Gräsänder. Ingen vittrut. Efter ett tag tyckte vi att nu får det räcka, och styrde kosan mot Råstasjön och dess vattenrallar. Dessa små fåglar som är stört omöjliga att se på sommaren är nu så lätta vid Råstasjön, där de helt orädda knatar omkring bara nån meter från gångvägen. Fantastiskt. Tre stycken såg vi som sprang runt, ibland jagandes varandra...


Vattenrall (Rallus aquaticus), Råstasjön, 6/2-10

En härlig rödvingetrast satt också så oskyggt och åt bara nån meter framför fötterna på oss. Råttan däremot var lite mer försiktig och tittade mest bara fram korta stunder.


Brunråtta (Rattus norvegicus) och rödvingetrast (Turdus iliacus), Råstasjön, 6/2-10

Några nötväckor, blåmesar, talgoxar och två rödhakar satt också nära på matningen och erbjöd fina fototillfällen. Alla foton från sjön är tagna direkt, utan tub. Fåglarna är så nära att det går att fota dem så med en vanlig liten kompaktkamera!


Nötväcka (Sitta europaea), Råstasjön, 6/2-10

Nåväl... vid matningen stötte vi på två skådare som vi sett vid Skeppsbron... och de meddelade såklart att de hade sett truten strax efter att vi gett oss av. Typiskt. Well, de sa att den verkade vara kvar, så det var tillbaka in i Stockholm, leta rätt på vägen till Skeppsbron igen (nu gick det snabbare) och så ut med kikare och leta... och efter några minuter så ja! Där låg den! Långt borta visserligen, men helt omisskänlig. Skoj, ett nytt livskryss för mig.


Vittrut (Larus hyperboreus), 2K, samt gråtrutar (Larus argentatus), Skeppsbron, 6/2-10

Sen höll vi på att fastna totalt i trafiken pga alla vägarbeten inne i Stockholm, men till slut kom vi ut och kunde åka hem till Uppsala, där vi inte kunde notera pilgrimsfalken på dess vanliga plats. Nästa helg är det artrally, då hoppas vi den sitter där...

Fågelbordsfåglar

I helgen var det SOFs årliga vinterfågelräkning, där massor av folk räknar fåglarna på sina fågelbord och skickar in till SOF. Det verkar väldigt roligt, om jag hade ett fågelbord... men bor man i lägenhet är det inte så lätt. Hursomhelst finns det ju lyckligtvis fågelmatningar på andra håll som man kan titta till. Fick i lördags tips om en matning vid Övre Föret, en liten bit upp på Kronåsen, som visade sig vara jättefin. Mest massa mesar, men en nötskrika, en trädkrypare och en massa nötväckor livade upp lite.


Talgoxe (Parus major) och blåmes (Parus caeruleus), Kronåsen, 30/1-10

Det är roligt att stå ett tag och se på dynamiken mellan fåglarna. Trädkryparen är lite timid och sitter helst själv på en matare, tofsmesen liksom entitan dyker upp lite snabbt för att nappa åt sig ett frö och flyga iväg, blåmesarna och talgoxarna sitter kavat på talgbollar och liknande... tills nötväckan kommer och kör bort dem! Lite bakom sitter koltrasten och avvaktar tills det verkar helt säkert att komma fram till äpplen.


Tofsmes (Parus cristatus), Kronåsen, 30/1-10

Jag kallar den här bilden "tofsmes bakom galler". Somliga av matningsanordningarna ser ut som rena fågelburarna, med det undantaget att fåglarna frivilligt flyger in i dem förstås. :)

Jag gillar matningar om vintern, lat som jag är så tycker jag om att kunna stå på ett ställe och vänta på att fåglarna ska anlända. Har man tur så kanske det dyker upp nåt roligt som en rödhake eller så kanske sparvhöken drar förbi. Jag är alltid lika fascinerad av hur snabbt höken kan dyka upp och kasta sig in bland småfåglarna, och hur fort de bara far iväg åt alla håll. På ett ögonblick är matningen helt tom...

Denna gång sågs dock ingen sparvhök till, mesarna fick äta i lugn och ro.

Knypplanvägen revisited

Som jag sa, idag var det upp lite tidigare för ett till försök på roliga fåglar på Knypplanvägen. Klockan 9 svängde vi in på vägen, och den första fågel som sågs var en spillkråka som flög iväg mellan träden. I en asp satt inte mindre än tre större hackspettar, men inget mer sågs förrän vi kom fram till vår vanliga obsplats. En orrtupp satt i ett träd och åt knoppar och såg nästan ut som att han svävade i luften, så tunna var grenarna han satt i. Korsnäbbar flög runt och sjöng ibland, och en sparvuggla visslade långt borta. Kul!


Orre (Tetrao tetrix), Knypplanvägen, 24/1-10

En skum trumning hördes, nåt som inte lät som vare sig större hackspett eller spillkråka, och vi kikade och kikade i den riktingen utan att se nåt. Så nog blev vi förvånade när vi upptäckte en gråspett i rakt motsatt håll, där den satt helt tyst uppe i en torraka... fotot på den vinner nog inga priser, det var långt håll, men en gråspett är det!


Gråspett (Picus canus), hona, Knypplanvägen, 24/1-10

Ett litet gäng mindre korsnäbb satte sig dock nära och fint och poserade. Jag gillar korsnäbbar, de har karaktär på nåt sätt. Plus att det alltid är trevligt med fåglar som sätter sig i toppen på träd och inte gömmer sig bland alla grenar!


Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra), hona, Knypplanvägen, 24/1-10

Nöjda med utdelningen trots en ekande brist på nötkråkor åkte vi tillbaka till Uppsala och lyckades återigen med att inte hitta vinterhämplingarna där. That's life!

Skogstur

Soligt och fint på morgonen, och en tur på Knypplanvägen denna dag gav betydligt mer än senast. Mindre korsnäbbar lite här och var, varav några som sjöng så fint. Tre orrar i ett träd, en arg större hackspett som skrek på oss, och så ett par större korsnäbbar som visade upp sig fint på nära håll. Tyvärr missade vi gråspetten som några andra fick se, men det kommer fler tillfällen.


Större korsnäbb (Loxia pytyopsittacus), hona och hane, Knypplanvägen, 23/1-10

Imorgon ska vi nog försöka oss på samma ställe lite tidigare på morgonen, de som varit där innan oss hade haft både nötkråka och mindre hackspett. Nötkråka är en art som gäckat mig, förra året lyckades jag inte se en enda trots flera försök. Det är inte alltid lätt.


Större korsnäbb (Loxia pytyopsittacus), hane, Knypplanvägen, 23/1-10

Tillbaka i Uppsala styrdes kosan mot Vaksala kyrka, där det skulle finnas en lappsparv bland alla gulsparvar. Sure enough, den satt där, om än på ganska långt håll, så det blev inget foto. En ormvråk kom däremot och satte sig på en av lyktstolparna vid E4:an.


Ormvråk (Buteo buteo), Vaksala, 23/1-10

Paket!

Kom hem från universitetet i tisdags, och se, ett spännande paket hade anlänt...



Innehållet? Den nya Fågelguiden förstås! Ett snyggt svart omslag, mer stilrent än den förra, och inuti... ja, det är ju till stora delar samma som i den gamla, men med en del uppdateringar och lite nya arter. Trutarna har som bekant fått ner utrymme i och med splitten av medelhavstrut och kaspisk trut och sånt, och planscherna ser väl snygga ut. Jag tycker nog fortfarande att alla trutar ser likadana ut, men det kan ju vara roligt att studera dem nån gång i framtiden.

Jag älskar de nya bilderna av horn- och jorduggla. Sparv- och duvhöksbilderna är också fina, jag tycker särskilt mycket om den lilla vinjettbilden av duvhöken. Överlag är de nya bilderna mycket fina och smälter bra in bland de gamla. Kul att Killian Mullarney nu målat de amerikanska arterna, de smälter bättre in bland de andra nu.

När jag var liten och bläddrade i mitt ex av Alla Europas fåglar i färg så stannade jag ofta upp på snötranan, som jag tyckte var så vacker, så bara därför är det roligt att den får vara med i nya Fågelguiden.

Mina enda invändningar är att jag tycker färgerna på kungsfiskaren nu ser lite... matta ut, inte sådär klara som de var i den gamla. Är det nån fågel som verkligen lyser så är det ju den. Sen tycker jag det är lite underligt att de ägnar ett helt uppslag åt dykandshybrider (det fanns ju iofs i gamla också, så det är ingen ny invändning), medan de inte ens nämner nåt om eventuella gåshybrider... jag har aldrig sett en dykandshybrid, men gåshybrider ser man lite då och då. Jag vet inte, kanske är det för att dykandshybrider mer liknar sällsynta änder medan gåshybrider sällan ser ut som nån annan art.

Hursomhelst så är det minimala invändningar, det är trots allt den bästa fågelguiden nånsin. Inte minst då vi lyckades spilla kaffe på den gamla i helgen, så sidorna med fältsparvar liksom klibbat ihop... en ny behövdes verkligen. Det ska bli roligt att få ta med den i fält nu i helgen.



Fågelguiden, nu lite bättre!

Vintersöndag

Åkte norrut idag, i hopp om att kika lite på hökugglan som hållit till i närheten av Vendelsjön i vinter. Det stod redan flera bilar där vid busshållplatsen när vi anlände, och jag hann knappt hoppa ur bilen förrän jag hörde rop om kungsörn. Vände mig om och visst, en kungsörn for bortåt och försvann några sekunder senare bakom träden. Ibland ska man ha lite tajming!

Hökugglan då? Jodå, den hittades efter en kort stunds letande. Långt håll och grådassigt väder, men det är en så läcker fågel så vädret spelade ingen roll.


Hökuggla (Surnia ulula), Burunge, Vendel, 17/1-10

En tur på Knypplanvägen gav absolut ingenting, inga orrar, inga spettar, inga korsnäbbar... bara ett gäng björktrastar som drog förbi. Åkte till Nåsten, men där var det knäpp tyst förutom swischandet från alla skidåkare som drog förbi i spåren. Några mesar och lite kungsfåglar hittades i alla fall efter ett tag, men sen kollade vi Svalan på mobilen och såg att en vittrut var rapporterad från Vaksala. Åkte dit, men vittruten hade visst gett sig av... jaja. En fjällvråk beblandade sig i alla fall en kort stund med alla gråtrutar. Vem vet, vittruten kanske återvänder?

Jaha, där ser man...

Bara några timmar efter att jag skrev det förra inlägget såg jag, såklart, två turkduvor på Villavägen 11. Jag vidhåller dock att det inte finns några jordugglor på Kungsängen. ;-)

En början!

Jag hade tänkt börja skriva här den 1:a januari, som en såndär tjusig inledning på året. Naturligtvis blev det inte så. Nåväl, det är väl aldrig för sent att börja? Dessutom är det ju egentligen ett helt godtyckligt datum, året hade väl lika väl kunnat börja i mars tex? Eller mitt i sommaren... eller närsomhelst.

Hursomhelst, snön ligger tjock över Uppsalatrakten, men tro inte att det har hindrat mig från att komma ut och se på fåglar! En del kompisar brukar undra om det verkligen finns några fåglar att se under vintern, och de blir alltid lika överraskade när jag säger att det finns det verkligen! Visserligen inte lika många som på våren och så, men å andra sidan får man liksom mer tid över till varje fågel. Om man bara ser några gulsparvar och domherrar under en promenad, ja, då tar man sig tid att verkligen titta på dem. Igår under en promenad i Hammarskog stötte vi på en flock domherrar som satt och tutade i en björk. Har hört att tutande domherrar ska komma österifrån, spännande att tänka sig att dessa domherrar rest ända hit!


Domherrar (Pyrrhyla pyrrhula), Hammarskog, 14/1-10

Det är förstås inte bara de vanliga fåglarna som är roliga att se på, en av de trevliga sakerna med vintern är de arter som övervintrar här och som häckar längre norrut. Snösparvarna är nog bland de trevligaste, så vackra, särskilt när de flyger och den svart-vita teckningen på vingarna är så tydlig. Fjällvråkarna syns lite här och var över slätterna, liksom en och annan kungsörn. En av mina favoriter, kungsfiskaren, har jag visserligen inte sett till i år, men väl strax före årsskiftet. Lättare att se på vintern när den måste söka sig till öppet vatten, men fortfarande är det underligt hur väl den kan gömma sig, trots sina klara färger och trots att det inte är några löv på träden. För nån vecka sen såg jag dessutom mitt livs första vattenrall, en art jag bara hört tidigare. Kul!


Vinterhämpling (Carduelis flavirostris), Norra Järvafältet, 9/1-10

Sen finns det ju en och annan raritet som livar upp. Jag missade vittruten i Stockholm (stod och frös länge på fel ställe), men hittade den vitvingade truten utanför Gävle och naturligtvis taigatrasten i Stockholm.


Vitvingad trut (Larus glaucoides), Bönan, Gästrikland, 8/1-10

Övrigt som hänt nu i början av året är att en ny kamera har införskaffats, så nu kan jag ta foton på fåglarna jag ser! Ja, det kunde jag ju förut också, men med den gamla blev det inte så bra... nu blir det bättre, även om jag nog får fortsätta öva lite. Det är så kallt om fingrarna att fota om vintern bara. Alla bilderna i detta inlägg är tagna med den nya kameran (en Panasonic Lumix TZ7), de båda undre genom Kowa 883.

För övrigt vill jag bara påpeka att det inte finns några turkduvor på Villavägen 11 i Uppsala. Alla som sett dem där måste ha hallucinerat. Det finns inga jordugglor på Kungsängen heller för den delen.