Gävletripp

Gävle lockade på söndagen med en stationär dvärgbeckasin. Vi gav oss av hyfsat tidigt på morgonen efter att ha inhämtat noggranna upplysningar om var beckasinen höll till, och hittade faktiskt till platsen utan att köra vilse en enda gång! Att hitta själva fågeln var lite svårare. Platsen var en liten liten bäck, och det var på en sträcka av bara några meter som fågeln skulle finnas. Då tycker man ju att det borde inte vara så svårt, när det är så begränsad yta. Men när fågeln bara är stor som en mus och dessutom ytterst välkamouflerad... ja. Det tog kanske tio minuters letande eller så innan jag fick syn på fågeln.


Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus), Gävle Galvan, 7/2-10

Tydligen har folk varit där och överhuvudtaget inte fått syn på den trots att den varit där. En mycket söt liten lill-becke dock.

Vi ville inte stanna alltför länge och störa fågeln, så vi gav oss av ganska snart och åkte till Villa Rettig, ett ställe jag hört en del om men aldrig besökt. De hade en fin matning med massa domherrar och annat kul.


Domherre (Pyrrhyla pyrrhyla), Villa Rettig, 7/2-10

Annat kul i detta fall var mest gruppen med stjärtmes som plötsligt dök upp och började äta av talgbollar och margarin. Underbart! Stjärtmesar är nog mina favoritfåglar, de är så söta med sina snöbollsvita huvuden och långa stjärtar. Tyvärr ser jag dem alldeles för sällan, så det var kul att få se dem nu.


Stjärtmesar (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Bedårande är ett ord jag sällan använder, men på stjärtmesar passar det faktiskt in.


Stjärtmes (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Nåväl, rapporter hade kommit från Boulognerskogen om bändelkorsnäbbar, så vi åkte dit också. Letade och letade tillsammans med andra skådare, men inget. Hoppade in i bilen för att åka, och då ringer telefonen. Bändlarna var hittade... bara att knata tillbaka. Då sågs de såklart inte längre, men plötsligt hördes ett litet lock och jag såg en flygande fågel som kunde varit en korsnäbb. En kort stund senare flyger två bändlar över oss, ljudligt lockande. Bara att springa efter och spana av möjliga lärkträd. Och till slut fick vi se dem, högt i en lärk ätandes kottar.

En bra avslutning på en bra dag.