Blask

Plusgrader. Nästan lite ovant efter denna långa vinter. De säger dock att det ska bli kallare igen. Yay isbanor till vägar...

På hygget vid Knypplanvägen satt en orrtupp och käkade knoppar i dimman. Några korsnäbbar och större hackspettar for förbi. Naturligtvis inga nötkråkor.


Orre (Tetrao tetrix), Knypplanvägen, 27/2-10

Nere vid Vindbron över Fyrisån fanns det små tecken på vår i form av ett viggpar och ett knippar (går det ens att skriva det så? Kanske vore bättre med ett bindestreck. Knip-par? Hmm.) bland alla gräsänder. Trevligt.


Vigg, (Aythya fuligula), hona, Vindbron, Årike Fyris, 27/2-10

Förra året såg jag årets första sädgäss den 15:e mars. Det är bara drygt två veckor dit nu... fast som vädret ser ut nu så får vi väl se om det dyker upp några gäss.

Bibliophilia

I förra veckan överskänktes officiellt SOF:s bibliotek till SLU. Tala om drömläge att som student på SLU plötsligt ha tillgång till all denna litteratur! 70 hyllmeter fågelböcker... jag är mycket glad att SOF beslöt sig för att det var Ultunabiblioteket som skulle få ta hand om alla böcker. Idag ägnade jag lite tid efter föreläsningarna åt att traska runt bland hyllorna och kolla vad som fanns.


Fågelböcker.

En korp tronar över alltihop, passande.


Böcker böcker böcker!

Det finns så mycket böcker att man inte riktigt vet var man ska börja. Man inser också hur mycket kunskap det finns, och att man aldrig nånsin kommer kunna lära sig ens en bråkdel av vad som står i alla dessa volymer.


Vackra böcker!

För övrigt har jag nog faktiskt börjat tröttna så smått på all denna snö. Jag tycker om vinter, men nu börjar jag drömma om marsdagar med plusgrader och dripp-dropp av vatten från hustak och de första gåsflockarna som rastar på åkrar och ängar...

Vila vid förkylning? Pfft!

Det där med att ta det lugnt när man är sjuk anser jag vara helt överdrivet. Bättre ge sig ut och få lite frisk luft! Knata uppför en tipp i jakt på berglärka är en alldeles utmärkt bot.

Berglärkan ifråga höll som bekant till på Ullnatippen, och efter att bara ha kört lite fel hittade vi faktiskt fram dit. Traskade upp för tippen, därborta står massa skådare och ser på nåt... ser ut att bli lätt det här. Då, lockläte rakt ovanför mig, försöker se efter men ser ingen fågel, hör bara andra skådare som glatt säger "såg ni den? Den flög rakt över er"...

Nåväl, lyckligtvis återfanns den rätt snart och vi kunde se fågeln bra trots det rätt skruttiga vädret. Hela tiden höll den ihop med två hämplingar, nytt årskryss det med.


Berglärka (Eremophila alpestris), Ullnabacken, 14/2-10

Lärkan rörde sig nästan lite komiskt där den pulsade runt i snön och sträckte på sig för att nappa åt sig lite fröer från vinterståndarna.


Berglärka (Eremophila alpestris), Ullnabacken, 14/2-10

När vi återvände till Uppsala satt naturligtvis pilgrimsfalken på sin vanliga plats på kraftledningsstolpen vid Gnistarondellen... var höll den hus igår?

Artrace!

Så, igår var det UOFs årliga artrace, och trots att undertecknad råkat ut för en ytterst otimad förkylning så samlades lag Stenknäckargänget tidigt på morgonen för en dags mycket intensiv skådning. Det hela började i Stockholm vid matflotten och Skeppsbron, där knölsvan, sothöna, gräsand, vigg, storskrake, knipa, skrattmås, fiskmås, gråtrut, havstrut, kråka, kaja, storskarv, kanadagås och brunand ganska snabbt hängdes in, trots det usla vädret med dimma i luften. Glada miner när en liten grupp starar kom flygande över oss, vi hade inte förväntat oss att det skulle gå så lätt! Några gråsparvar vid Operan gladde också ovanligt mycket.

Snabbt in i bilen och det bar av mot Duvbo (på vägen plockade vi tamduva och skata), där vi tyvärr misslyckades med att få se taigatrasten... bittert nog sågs den av andra en minut innan vi anlände. Nåja, det var gott om andra trastar och vi kunde anteckna koltrast, björktrast och rödvingetrast liksom blåmes, talgoxe, pilfink, grönfink, nötskrika, nötväcka, trädkrypare, större hackspett, gråsiska och en hörd stenknäck. Det bästa var dock den mindre hackspett som alla i laget utom undertecknad lyckades se (jag var iväg för att kolla om taigatrasten var lite längre bort, och fastnade där när jag hörde stenknäck... jaja).
Vi hade ju inte tid att stå och vänta på långväga trastar dock, så vi fortsatte mot Råstasjön. Gråhäger, vattenrall, bofink, gulsparv och grönsiska blev resultatet vid denna lokal.


Spaning efter vattenrall vid Råstasjön

En kort diskussion fördes om vi skulle åka förbi Ullnabacken och försöka se berglärkan där, men det beslutades att vi inte hade tid. Istället for vi mot Uppsala via Landsbergaslätten, där vi misslyckades med de planerade rapphönsen och örnarna. En ormvråk satt dock i ett träd vid vägkanten, och domherrar visslade i träden vid Långtora. Snabbt sen mot Uppsala, och vråk nr 2, denna gång en fjällvråk, kunde antecknas på vår lista.

Full fart upp mot Knypplanvägen där vi tänkte hitta skogsfågel. Stannade till snabbt vid Fyrisån i Storvretatrakten och kryssade av strömstare. Trevligt! Knypplanvägen dock blev en besvikelse, med endast mindre korsnäbb och spillkråka som nya kryss. Vid Burunge kunde dock hökugglan snabbt hittas, och det bar återigen snabbt av mot Uppsala.

Väl i Uppsala missade vi i stort sett allt... svartmes och tofsmes vid matningen på Kronåsen var det enda vi fick in. Turkduvorna ville inte sitta på sin vanliga plats, pilgrimsfalken var som bortblåst och till och med råkorna hade övergett sitt vanliga ställe! Tiden var nu ute, så det var bara att åka till restaurang Energikällan för att pusta ut.

Middag serverades till alla utsvultna skådare, tack och lov hade de förberett mycket för det gick nog åt! Underbart med fläskfilé och potatisgratäng med god sås efter en lång dag. Så började artgenomgången... vi slutade på 49 arter, vilket ju inte var i närheten av vinnarna som hade 69, men vi var nöjda med dagen trots allt. Vi hade ju i alla fall hittat stenknäck (på två lokaler faktiskt), vilket var ett måste med tanke på vårt lagnamn...

Hursomhelst var det jätteroligt att åka artrace (applåder till arrangörerna!), nästa år ska det gå ännu bättre! Då ska jag se till att vara frisk också så jag slipper sitta och vara halvdöd genom halva middagen...

Gävletripp

Gävle lockade på söndagen med en stationär dvärgbeckasin. Vi gav oss av hyfsat tidigt på morgonen efter att ha inhämtat noggranna upplysningar om var beckasinen höll till, och hittade faktiskt till platsen utan att köra vilse en enda gång! Att hitta själva fågeln var lite svårare. Platsen var en liten liten bäck, och det var på en sträcka av bara några meter som fågeln skulle finnas. Då tycker man ju att det borde inte vara så svårt, när det är så begränsad yta. Men när fågeln bara är stor som en mus och dessutom ytterst välkamouflerad... ja. Det tog kanske tio minuters letande eller så innan jag fick syn på fågeln.


Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus), Gävle Galvan, 7/2-10

Tydligen har folk varit där och överhuvudtaget inte fått syn på den trots att den varit där. En mycket söt liten lill-becke dock.

Vi ville inte stanna alltför länge och störa fågeln, så vi gav oss av ganska snart och åkte till Villa Rettig, ett ställe jag hört en del om men aldrig besökt. De hade en fin matning med massa domherrar och annat kul.


Domherre (Pyrrhyla pyrrhyla), Villa Rettig, 7/2-10

Annat kul i detta fall var mest gruppen med stjärtmes som plötsligt dök upp och började äta av talgbollar och margarin. Underbart! Stjärtmesar är nog mina favoritfåglar, de är så söta med sina snöbollsvita huvuden och långa stjärtar. Tyvärr ser jag dem alldeles för sällan, så det var kul att få se dem nu.


Stjärtmesar (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Bedårande är ett ord jag sällan använder, men på stjärtmesar passar det faktiskt in.


Stjärtmes (Aegithalos caudatus), Villa Rettig, 7/2-10

Nåväl, rapporter hade kommit från Boulognerskogen om bändelkorsnäbbar, så vi åkte dit också. Letade och letade tillsammans med andra skådare, men inget. Hoppade in i bilen för att åka, och då ringer telefonen. Bändlarna var hittade... bara att knata tillbaka. Då sågs de såklart inte längre, men plötsligt hördes ett litet lock och jag såg en flygande fågel som kunde varit en korsnäbb. En kort stund senare flyger två bändlar över oss, ljudligt lockande. Bara att springa efter och spana av möjliga lärkträd. Och till slut fick vi se dem, högt i en lärk ätandes kottar.

En bra avslutning på en bra dag.

Rallar och livskryss

Stockholm, denna metropol som drar till sig gäster från fjärran länder... i år bland annat en vittrut från de arktiska vidderna, vilken jag gått bet på flera gånger. Nåja, skam den som ger sig, idag bar det av till hufvudstaden igen. Efter att ha virrat runt på Stockholms gator en stund lyckades vi krångla oss fram till Skeppsbron och såg ut över vattnet. Gråtrutar. Havstrutar. Gräsänder. Ingen vittrut. Efter ett tag tyckte vi att nu får det räcka, och styrde kosan mot Råstasjön och dess vattenrallar. Dessa små fåglar som är stört omöjliga att se på sommaren är nu så lätta vid Råstasjön, där de helt orädda knatar omkring bara nån meter från gångvägen. Fantastiskt. Tre stycken såg vi som sprang runt, ibland jagandes varandra...


Vattenrall (Rallus aquaticus), Råstasjön, 6/2-10

En härlig rödvingetrast satt också så oskyggt och åt bara nån meter framför fötterna på oss. Råttan däremot var lite mer försiktig och tittade mest bara fram korta stunder.


Brunråtta (Rattus norvegicus) och rödvingetrast (Turdus iliacus), Råstasjön, 6/2-10

Några nötväckor, blåmesar, talgoxar och två rödhakar satt också nära på matningen och erbjöd fina fototillfällen. Alla foton från sjön är tagna direkt, utan tub. Fåglarna är så nära att det går att fota dem så med en vanlig liten kompaktkamera!


Nötväcka (Sitta europaea), Råstasjön, 6/2-10

Nåväl... vid matningen stötte vi på två skådare som vi sett vid Skeppsbron... och de meddelade såklart att de hade sett truten strax efter att vi gett oss av. Typiskt. Well, de sa att den verkade vara kvar, så det var tillbaka in i Stockholm, leta rätt på vägen till Skeppsbron igen (nu gick det snabbare) och så ut med kikare och leta... och efter några minuter så ja! Där låg den! Långt borta visserligen, men helt omisskänlig. Skoj, ett nytt livskryss för mig.


Vittrut (Larus hyperboreus), 2K, samt gråtrutar (Larus argentatus), Skeppsbron, 6/2-10

Sen höll vi på att fastna totalt i trafiken pga alla vägarbeten inne i Stockholm, men till slut kom vi ut och kunde åka hem till Uppsala, där vi inte kunde notera pilgrimsfalken på dess vanliga plats. Nästa helg är det artrally, då hoppas vi den sitter där...

Fågelbordsfåglar

I helgen var det SOFs årliga vinterfågelräkning, där massor av folk räknar fåglarna på sina fågelbord och skickar in till SOF. Det verkar väldigt roligt, om jag hade ett fågelbord... men bor man i lägenhet är det inte så lätt. Hursomhelst finns det ju lyckligtvis fågelmatningar på andra håll som man kan titta till. Fick i lördags tips om en matning vid Övre Föret, en liten bit upp på Kronåsen, som visade sig vara jättefin. Mest massa mesar, men en nötskrika, en trädkrypare och en massa nötväckor livade upp lite.


Talgoxe (Parus major) och blåmes (Parus caeruleus), Kronåsen, 30/1-10

Det är roligt att stå ett tag och se på dynamiken mellan fåglarna. Trädkryparen är lite timid och sitter helst själv på en matare, tofsmesen liksom entitan dyker upp lite snabbt för att nappa åt sig ett frö och flyga iväg, blåmesarna och talgoxarna sitter kavat på talgbollar och liknande... tills nötväckan kommer och kör bort dem! Lite bakom sitter koltrasten och avvaktar tills det verkar helt säkert att komma fram till äpplen.


Tofsmes (Parus cristatus), Kronåsen, 30/1-10

Jag kallar den här bilden "tofsmes bakom galler". Somliga av matningsanordningarna ser ut som rena fågelburarna, med det undantaget att fåglarna frivilligt flyger in i dem förstås. :)

Jag gillar matningar om vintern, lat som jag är så tycker jag om att kunna stå på ett ställe och vänta på att fåglarna ska anlända. Har man tur så kanske det dyker upp nåt roligt som en rödhake eller så kanske sparvhöken drar förbi. Jag är alltid lika fascinerad av hur snabbt höken kan dyka upp och kasta sig in bland småfåglarna, och hur fort de bara far iväg åt alla håll. På ett ögonblick är matningen helt tom...

Denna gång sågs dock ingen sparvhök till, mesarna fick äta i lugn och ro.